DEPPMÅNDAG

Idag är jag så opepp som man kan vara. Ingenting är kul och jag vill bara krypa ner under ett täcke och stanna där.

Min opepp beror på mitt missöde i lördags när vi skulle dra ut från förfesten. Hade skitkul på förfesten och var jättepepp och dansade och allt och sen när vi skulle dra till bussen blev det lite bråttom och jag hade dom här skorna (som för övrigt är helt köttade, kul när det är första gången man har dom) på mig. Blev tvungen att jogga till bussen och det gick jättebra ända tills jag halkar i allt grus som så tvunget måste ligga kvar trots att det antagligen inte kommer snöa mer? Aja, slår iaf upp hela strumpbyxorna, min favoritkofta någonsin, båda knäna och högra armbågen och det forsar blod och jag gråter hejdlöst och Daniel får bära mig in på bussen eftersom jag inte kan gå längre. Gråter floder hela vägen hem, för hem måste vi, kan inte gå ut längre, och det slutar inte blöda.
Väl hemma sätter sig Daniel med koksaltlösning och häller på hela benen. Blodet försvinner och kvar är äckliga fula skrapsår..
Så idag är jag bitter för armbågen värker hela tiden även om jag bara sitter still och jag kan knappt sätta eller resa mig eftersom jag slagit i benen så hårt.
Fast glad är jag för världens bästa pojkvän som tar bäst hand om mig. Tack älskling!

I lördags var jag mest orolig och ledsen för att jag skulle ha förstört min "måne". Alltså mitt födelsemärke som sitter på högra benet, kallade det för måne när jag var liten. Haha. Det har ju klarat sig relativt bra iaf.

Jävla skit.